Folk undrar varför jag ser så svart då jag tänker på julen. De tror mig antagligen inte heller då jag säger att det bara innebär stress och stök, men ändå ber jag chefen att ge mig ett arbetsskifte den dagen(som om det lättade på stressen)....Men det handlar inte om stress lika med bråttom. Snarare stress lika med Känslostress, gräl, lust att strypa någon(sig själv?)
Här är mina tankar om julafton, kort och gott:
Julafton är dagen då ensamma är mer ensamma än någonsin.
Dagen då fattiga är ruinerade fattiga.
Dagen då ledsna är än mer ledsna.
Dagen då dys-funktionella familjer inte funkar alls.
Dagen då giriga barn gråter över att inte ha fått mest.
Dagen då utbrända tär på det sista.
Dagen då alkoholister dricker en vodkaflaska extra.
Jag gillar inte Julen. Försöker, men misslyckas oftast. I år (lika som alla andra år) ska jag dock ge det en chans. Fråga mig igen om en vecka och en halv vad jag tänker då någon nämner Julen....